Det är min tur nu

Har haft en del oflyt sedan jag kom hit om jag ska vara ärlig... Eller ja, som många av er vet så tror jag inte riktigt på tur och otur utan att man genom mer eller mindre aktiva beslut skapar sin egen situation. Och att det handlar om inställning och att ta tillvara på möjligheter snarare än tur. I så fall antar jag att jag får bekänna mig som obegåvad amatör med grava attitydsproblem med tanke på första halvan av den här terminen (i kronologisk ordning) :

• Långdragen förkylning
• Mögel på alla kläder, varav två jackor som fick skickas på kemtvätt och sen fraktas till Sverige (för säkerhets skull).
• Knappar som lossnar från telefonen.
• Internet som inte fungerar vilket gjorde det väldigt svårt att plugga de första veckorna.
• Flytt till annat rum pga möglet.
• I nya rummet är fläkten så högljudd att den inte går ha på medan man sover, vilket medför ungefär noll sömn pga värmebölja och svettbad.
• Blir bestulen på kamera, kontokort, studentvisum, körkort, massa kontanter och studentleg. Så massa pengar, massa papper och massa tid som jag inte har för att ordna upp allt.
• Avsätter tre timmar för att fixa nytt visum och trots att jag lämnade in ett ton papper för två veckor sedan om att jag var student, var jag nu tvungen att ha ett nytt intyg. Det finns faktiskt ett system!
• Får ett brev från Skatteverket som vill att jag ska komplettera min anmälan om utlandsflytt med vistelsens längd (längre än ett år) eftersom det är endast då det kan gå igenom. Jag är den enda svensken som hörde med Skatteverket vad som gällde innan jag åkte och fick beskedet att ska man plugga på universitet så måste man skriva sig i det landet även om vistelsen är kortare än ett år, och självklart är det bara mig det krånglar för.

Detta har som ni förstår tagit både tid och energi och när kurserna är svåra och man läser allt på egen hand så har väl inte studiemotivationen varit i topp och följaktligen har jag rasat efter en del i skolan. Har ägnat en del tid åt att tycka synd om mig själv, sovit för länge på dagarna och ätit alldeles för mycket av bullar och glass. Man skulle ju tro att detta skulle hjälpa, att krypa ihop i fosterställning och leka martyr. Eller åtminstone att äta bullar! Men inte en enda sak blev bättre eller lättare. "Just do it" verkar vara det enda sättet att "get it done".

Från och med idag tänker jag alltså vara en glad, pigg, intelligent och vältränad. Städat rum, tvättat, nästan fattat reglertekniken, sprungit 5km runt campus och fått massa pepp från Petra (Guds ängel i Singapore) och inte ätit en enda bulle. Då känns det bättre. Jag kan flyga, jag är inte rädd. Jag har ju för fan gjort det förut!

After a first half semester of bad luck and feeling sorry for myself I realised that whining, sleeping and eating cookies won't make anything neither better nor easier. No, not even cookies will help me pass my courses, believe it or not. Decided that it's time to just do it and get it done! Be all positive, intelligent and fit. Cleaning my room, doing laundry, almost getting grip of systems and control, running 5km with the very best Petra (God's angel in Singapore) and not eating one single cookie I'm on my way getting there...