Jag hör till den där skaran som tycker att kniv och gaffel är utmärkta verktyg att inta föda med och inte alls förstått varför man ska krångla till det och hålla på och jävlas med pinnar. Jag är ju en aning klumpig och har (tydligen) rätt dålig finmotorik så det där med pinnar hade jag helt gett upp om att lära mig efter några halvhjärtade försök hemma i Svedala. Men det går inte att komma hem efter ett år i Asien och fortfarande vara helt clueless när det bjuds fram pinnar till thaikäket, så det var bara att lägga gaffeln åt sidan och ge sig fan på. Och numera petar jag i mig samtliga måltider med chopsticks. Även om jag inte direkt besitter några tunga skills i denna ädla konst får jag i mig lunchen inom en rimlig tidsperiod och utan svordomar och är en väldigt stolt varje gång. Något ska man väl kunna säga att man lärt sig under tiden här...
"Åh, vad spännande med utbytesår i Asien, du måste lärt dig jättemycket!"
"Oh ja, jag äter bara med pinnar nu."
Never seen the greatness in eating with chopsticks when we have perfect tools like forks and knives. But if you are to spend one year in Asia you have no choice but learning how to master it. And now I take in all my meals with chopsticks, in reasonable time and without curses and feeling very proud every time.
Jag har kommit till ett land där man äter med händerna istället. Det är kul det med, McDonalds rule the world!
SvaraRadera